PAUS I SCRAPFABRIKEN!

Jag har verkligen inte en gnutta med inspiration just nu. Det är verkligen på is allt jag VILL göra, men det är som det är blockerat av andra saker. Ser fram emot dagen i Ume´ med mina härliga och super bra scrapvänner! ( Synd att jag kommer att sakna en ;) ) Då kanske man får lite nya idéer som gör att man kommer igång igen...

Det jag tänkte skriva om idag är när en människa i min omgivning gör så att HENNES omgivning tar avstånd från henne på ett sätt som inte är trevligt. Vet några som verkligen försöker att ta kontakt, och vissa tex jag håller mig passiv, för jag vet inte vad jag ska göra för att denne person ska bli nöjd...? Det enda som är att det negativa om allt och alla kommer fram, och det är drygt att gå ut eller kanske gå på kalas...när chansen finns att träffa nya och gamla vänner så duger det inte. Eller vad är felet? Är det oss det är fel på? Är vi inte personer hon vill vara med?
Och hennes eget citat är varför alla vänner försvinner...vi FÖRSÖKER!!!!!!!
Men vi kan inte göra mer. DU måste ta kontakt med omvärlden, den värld du vill ha i din närhet! DU måste bjuda liiite på dig själv, kanske gå ut en kväll och verkligen ha roligt. För jag vet att det brukar vara roligt, jag vet att du är en underbar person, att du är ganska lik mig själv i humöret.. ;) Att du har en härlig personlighet, som kommer med otroligt roliga kommentarer!
Vart har den människan tagit vääääägen???? Jag vill att den personen ska komma fram igen!
Du ska veta att vi tycker om dig! Vill att du ska må bra, men om du inte berättar för oss så kommer du inte ha oss i framtiden...och det hugger till i mitt hjärta när jag tänker på det. ;(
Jag vet att om du läser detta kommer du att hata mig, för detär så du reagerar.(eller hur?)
Men det är inte därför jag skriver. Jag vill bara berätta för dig att vi finns, men kommer inte innanför din skyddsmur. Blod är starkare än vatten?
Ta detta som du vill, för det gör du ändå, men vi finns här!! Än....

Få en vän, va en vän...

En liten rygga! Det är superroligt att vika ihop denna lilla skapelse! Man bara klipper runt mallen sen är den nästan färdig! Det är bara att prova!
Jag har inget mål för dessa ryggisar ännu, men det finns oändliga ändamål för det!

ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT HEM MIN KAMERA!!!! Jag har nästan fått spunk utan min kamera! Så det här kortet har jag redan gett till Malin som fyllde 30 år för någon vecka sedan(grattis en gång till ;) ) Jag var tvugnen att testa att göra ett sånt här kort...kommer inte på vad vi brukar kalla dom...hjälp Mia ! Du är en fena på dessa, och det är ju från dig jag har fått inspirationen! Tack!
Ja iallafall var det super roligt att göra, så det blir nog flera skulle jag tro hihi!
Så nu är jag tillbaka i bloggens värld äntligen!
Kram på er alla där ute!!!